Gripsholm 1779

(Ur Carl Forsstrands "De tre gracerna" från 1912. Jag har skrivit om till nutidssvenska) ..."vid mitten av september beslöt kungen att flytta till Gripsholm, och dit samlades sedan i spridd ordning hovfolket samt gäster och inbjudna från Stockholm, så att det "ohyggliga och ledsamma" slottet mot slutet av månaden var uppfyllt av ett både i yttre och inre hänseende brokigt sällskap. --- Snart var hovlevernet sålunda inne i sina gamla gängor, med skådespel och konserter, oro, intriger och skvaller i ständig omväxling. Det ser dock ut som om till och med kungen --- emellanåt längtat efter att komma ifrån det.Man finner honom nämligen vid denna tid ofta vara ute på jakt och då och då även göra besök på herrgårdarna i Gripsholms närhet, särskilt på Åkers bruk hos kommersrådet Wahrendorff och på Mälsåker hos greve Axel von Fersen, och under dessa utflykter ledsagades han vanligen av statsfruarna, medan hans gemål mest levde i sina rum --- och fördrev tiden med att göra toalett, betrakta sina nipper och äta god mat. --- Emellertid skred hösten framåt, och lite var längtade ifrån Gripsholm, men kungen tycktes ingalunda vara sinnad att bryta upp. --- Förmodligen fanns anledningen till den långa vistelsen dels i kungens önskan att slippa sammanträffa med änkedrottningen --- och dels hans dåliga finansiella belägenhet, som gjorde ett sparsammare levnadssätt än i Stockholm önskvärt. --- Tillvaron var enformig och ledsam, och ej ens en så uppseeendeväckande och omtalad litterär nyhet vid aftonlektyren som Rousseau's "Emile", tycks ha berett förströelse i högre grad eller fängslat intresset... (riksrådet Bielke föreläste) Föreläsandet pågick flera kvällar, men med avbrott för julfirandet, som ägde rum under gladare stämning. Dagen före julafton hade kungen incognito och i sällskap med Munch rest till Stockholm för att köpa julklappar, och när helgdagskvällen randades, var allt i ordning för utdelningen, vilken skedde medelst lotteri och beredde många överraskningar. De första vinsterna utgjordes nämligen endast av i trä svarvade leksaker med deviser, vilka ej saknade sin spetsiga innebörd. Drottningen fick sålunda en tvätterska, som tvättade orena kläder och hade den på hennes långsamhet syftande devisen "C'est l'affaire d'un moment" (gjort på ett ögonblick?), grevinnan Höpken en neger föreställande "L'amour travesti"(kärleken översatt, dvs kärleken förkroppsligad?), hertiginnans (Hedvig Elisabeth Charlotta) hovfröken Rosenstierna en liten båt med påskriften "Le vaisseau amiral de Mariefred" (syftandes på hennes kärleksförbindelse med hertig Carl). Men så kommo värdefullare presenter, såsom kungens byst till drottningen, en dyrbar byrå av Haupt åt hertiginnan, hertig Carl en häst, hertig Fredrik en vagn, ---, alla hovdamerna solfjädrar, coiffurer, urkedjor och annan grannlåt. --- Man finner hur sarkasmerna ej saknades ens på denna fridens afton, men det hela slutade i allmän harmoni och glädje och hertigarna och de unga kavaljererna roade sig sen med att spela farao långt in på småtimmarna och intaga en glad frukost, så att de sedan, när de uppträdde på julottan i Åkers kyrka, väckte allmogens förvåning. Det var nämligen ej vanligt att se så gudfruktiga och glada herrar så bittida på morgonen." Jag kunde inte få med allt som stod men det är en härlig och målande beskrivning av livet på Gripsholm! Votre Madame Madeleine

Vandring på S:t Johannes kyrkogård

Snart är det dax för vandringen som handlar om General von Döblen. Vem var egentligen denne general? Elisabeth Goldstein ´skriver om "general Georg Carl von Döbeln, mannen med den intensiva blicken under det svarta pannbandet, den snillrike militärstrategen, taktiske förhandlaren, tjurskallen och lysande kvinnokarlen." Han verkar onekligen varit en spännande person och hon skriver en romansvit om denne man som också är hennes släkting. Vill du läsa mer så kan du börja på Wikipedia och läsa fakta om honom och ta också en titt på Elisabeths sida Generalvondobeln.se och läs om romansviten och mycket mer. Hon har också en von Döbelnutställning på Vaxholms fästnings museum som pågår och är förlängd till 2009. För information om Döbelnutställningen, kontakta: elisabeth.goldstein@telia.com Tag chansen att vara med på visningen som kommer bli verkligt spännande!

Gripsholm igen..

Jag läste nyss på bloggen att slottsherren har skrivit ett inlägg om Gripsholm och jag vill också skriva några rader. Det var verkligen en trevlig resa - även om vädrets makter verkligen inte stod oss bi denna dag så spelade det, som sagt, inte så stor roll. Vi var 20 personer som åkte med ångbåten S/s Mariefred och fick bra platser på båten längst fram i fören där vi kunde sitta tillsammans allihop. Så fort båten lagt ut från kajen bjöd Maria på en färdknäpp efter eget recept. Knäppen var jättegod och försvann raskt tillsammans med kaffe och smörgåsar, egna medhavda matsäckar, godis och chips som bjöds runt. När vi anlände till Mariefred så öste regnet ner och gjorde stora pölar på gatorna vilket gjorde att damerna trippade som som storkar med upplyfta kjolar på väg mot slottet. Vi måste varit en härlig syn. Väl framme fyllde vi ut hela entrén med kjolarna, hattar och paraplyer för att inte tala om alla picknickkorgar som skulle lämnas in i garderoben. Det var den sista visningsdagen för säsongen och slottet var fullt med turister från alla möjliga länder - de gapade stort när vi skred in i salarna som levande historia. Vi fick en mycket trevlig, entusiastisk och kunnig guide, Josefine, som tog oss genom slottet med betoning på Gustaf III och hans tid. Jag hade jag kunnat ströva runt i slottet i timtal och tittat ännu närmre på alla möbler och tavlor men när klockan blev fyra fick vi avsluta visningen för att skynda tillbaks till båten. Under hemresan tilltog regnet så alla resenärer bänkade sig inomhus och då vart det riktigt trångt om saligheten. Fukten gjorde fönstrena vita av imma och luften låg som en blöt filt över oss allihop men humöret var på topp och vi var ett uppskattat inslag på båten trots att vi tog stor plats. Efter den här resan får vi nog besökare på Slottsfrun. Vi hade beställt bord i restaurangen och avnjöt Ångbåtsbiffar, laxar och vin med glupande aptit men värmen gjorde att vi drog oss utomhus och där fastnade vi resten av resan. Trots regn och rusk var det ändå härligt att sitta där och låta blicken vila på vattnet och alla husen och som Bernd sa "det är vackert i gråskala också". Skymningen föll och när vi tuffade in i Stockholm så var det redan mörkt och stadens ljus glittrade vackert. När vi la till vid bryggan var klockan åtta på kvällen och de flesta tyckte det var lagom att åka hem men några av oss promenerade iväg för ett litet nachspiel på Amaranten. Under resans gång så pratade vi mycket om allt trevligt vi kan göra tillsammans, många idéer dök upp och jag hoppas vi kan förverkliga de flesta av dem. Entusiasmen är inget fel på och viljan finns så det är bara att försöka få tiden att räcka till. Det ser ut som det blir en hel del trevliga resor att se fram emot:-) Jag vill verkligen tacka alla för ett trevligt sällskap och tack Josefine för en väldigt trevlig guidetur - trots att vi fick "slåss" med italienare och tyskar om utrymmet. Vi ses snart igen. Slottsfrun Marie

Tack för en trevlig dag!

Har i skrivande stund varit hemmavid några timmar efter en heldag med resa till Mariefred med guidad vandring i Gripsholms slott. Det är inte första gången jag vandrat genom denna byggnad, gjorde det redan som tioåring, och senast för sex år sedan. Dock var det idag första gången i Gustaviansk klädsel, vilket i och för sig kändes rätt och riktigt i denna historiska miljö. Väderleken var väl inte den allra bästa, och färden tur och retur kanske lämnade mer att önska, stundtals var det trångt och för blåsigt och regnigt att sitta på övre däck. Men det där spelar väldigt liten roll, ja rent ut sagt obetydligt. Vad som är av vikt är med vilket sällskap man omger sig med. Är det i trevligt sällskap är ovannämnda petitesser fullständigt ovidkommande, och så var fallet denna dag. Det vill säga, samma erfarenheter som vårt sällskaps tidigare arrangemang, Nynäs, Medevi, och ej att förglömma festen på lilla Nyckelviken i somras. Det intressanta i sammanhanget är också att när vi planerat dessa äventyr har vi alltid kalkylerat på ett visst antal deltagare, men det har sedan visat sig att vi blivit fler än vad vi planerade. Varför har det blivit så, och vad är det som gör att folk tycks trivas i vårt sällskap. Kan det vara att vi föredrar den kollektiva trevnaden framför det lilla kotteriets intressen? Ja, jag tror det, eller rättare sagt, jag vet! Gustafs Wänner har kommit till för att göra trevliga saker i lättsam okomplicerad anda, och på den vägen kommer vi att fortsätta. Vad eller i vilka sällskap våra deltagare engagerar sig är för oss oväsentligt. Vi håller dörrarna öppna för alla som vill göra roliga saker. Vill avslutningsvis tacka er alla som deltog den här dagen. Då jag hade en buss att passa så snart båten lagt till vid Stadshuskajen var jag tvungen att rusa iväg, men då jag förutsätter att de flesta av er läser detta, tackar jag härmed för det trevliga sällskapet idag och ser fram emot nästa äventyr. EH, Slottsherre

Irenes födelsedag

Söndagen den 30 augusti var vi inbjudna till Irene för att fira hennes födelsedag. Firandet var på Garvaregården i Trosa. Gården ligger mitt i Trosas gamla del där man nästan kan tycka sig se tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin dricka sitt kaffe. Garvaregården är byggd år 1790 och har under hela 1800-talet varit ett garveri. Där finns idag både museum, café och hantverksbutik. När vi kom blev vi bjudna på ett glas och fick slå oss ned i trädgården. En del av oss var klädda i 1700-tals kläder då Irenes önskan var att gärna komma så. Vädret var fint och solen tittade fram, vilken underbar kväll. Under middagen fick vi höra 2 italienare sjunga arior och duetter till Irenes ära och innan kaffet sjöng Carl Håkan Essmar visor och spelade på sin citra. En härlig kväll väl värd att minnas. Tack Irene för att vi fick komma!